Nymphaea alba
Tänk när snön är djup och vit omkring dig
och den sjö du satt invid och meta i
ligger kall och frusen där intill dig
som en bister entropi.
Alla tankar som du tänkte då
där på bryggan som du satt uppå.
Ja, när du sträckte ner din fot,
kände näckrosornas rot
blommade Nymphaea alba.
Den gula doftar så skönt och har dom blad som frodas grönt,
den röda ståtar så stolt med fagra blommorna.
Men det är den som blommar vit
som är vackrast i vår vik,
härligt ljuv, Nymphaea alba.
Ner i djupet ligger mörka stockar
i en gyttja som väl inte lockar.
Om du kikar noga ser du knoppar
som vill uppåt, högre nå.
Och när våren smälter snö och is
frodas insjöns ljuva näckrosris.
Ja, snart du ser dom kika fram
och dom ytan når minsann,
blommande Nymphaea alba.
Den gula doftar så fint att den äts opp av sommarbin,
den röda sist kommer fram med fagra blommorna.
Men det är den som blommar vit,
den som pryder våran vik
sommarn lång, Nymphaea alba.
Gula doftar så skönt och har dom blad som frodas grönt,
den röda ståtar så stolt med fagra blommorna.
Men det är den som blommar vit
som är vackrast i vår vik,
härligt ljuv, Nymphaea alba.