Nifelheims Vindar
Den döde Ymer ligger frusen där jag går
Korpen väntar troget min bane för jag når
Mitt hem jag i mången år sökt att finna
I varje härvrål förnam min vackra kvinna
Över heden måst ja gå
vinden ylar bitande o rå
Vargavinter dräper den svage
dock mitt blod härdat och starkt
Valkyrior följer mig nu, o fader du höge
giv mig styrkan att trotsa
tursar och nifelheims vindar
Låt mig, vidfarne, åter se mitt hem igen
innan till dig i valhall jag mig beger
över heden måst ja gå
vinden ylar bitande o rå
Vargavinter dräper den svage
dock mitt blod härdat och starkt
Hräsvelg skakar rasande i jordens valar
Hans vind är hämtad djupt ner i nifelheims salar
Med det sista ljuset dör mitt sista hopp
Men då ja ser en pelare av rök över skogens topp
Jag vrålar ut med tusen starka resars kraft
En skänk av oden ger mig makt som jag ej haft
Mot vinterns makt jag slår mig hastigt över heden
Men vid byn jag ser min kvinna offer för den nya seden....
Över heden måst ja gå
vinden ylar bitande o rå
Dom tog ditt liv i kristus namn
för att trogen de dina du var
Jag ser nu allt vi var
allt är tyst du är ej mer
Din själ har nu lämnat mig
mina år av längtan
är slitet ur mina händer
Väckt är besten i särkland född
ej ska heller döden ta dig ifrån mig
Över heden måst jag gå
vinden ylar bitande och rå
När natten kommer föds jag igen
mitt slut är funnet...
Med blod längs länder och svärdet i hand
Jag tar min rätt en tand för en tand
Förlåt mig kära moder vi ses aldrig mer
Dessa onda jävlar är de sista som mig ser
Innan jag festar bland bröder i valhall
Ska kristet blod rinna längs svärdets hjalt
De kommer med vapen att sluta onda dåd
Jag dödar med hatet utan någon nåd
Ett sår i ryggen där livet rinner ut
Dock än jag kämpar i ära till mitt slut
Vackra kvinnor med spjut väntar mig tyst
De tar min hand och bär mig varligt ut
Ingen smärta plågar mig, jag hör en märklig sång
Ett kväde ägnat hjältar som kämpat striden lång
Till en hall av guld där jag genast bjudas mjöd
Detta bröder är hur sagan om mitt liv löd