Registrera | Glömt lösenord?

»Spelar ny musik  »Marknadsför band/artister  »Ökar din musikalitet
Demomusik på band Publik som diggar musik

Musikteori

Musikteori, pianotangenter Musikteori kan ibland kännas som ett onödigt ont, men när man väl gör framsteg öppnar sig många möjligheter. Här presenteras en snabbkurs i musikteori som går igenom grunderna. Lär dig hur noter och tabulatur fungerar, vilka toner som bygger upp ackord och skalor, hur man byter tonart på en låt med hjälp av kvintcirkeln mm.

Toner - grunden inom musikteori

De flesta typer av musik använder det traditionella germanska tonsystemet som är baserat på tolv toner samt deras oktaver. Sju av dessa kallas för stamtoner (vita tangenterna på ett piano) och övriga kallas för härledda toner (de svarta tangenterna). Stamtonerna är i tur och ordning:

C D E F G A B(H) C

Tonen B kallas ibland H i Sverige och Tyskland medan B är mer internationellt gångbart. Det innebär att om man ska spela ackord ur svenska noter kan H förekomma medan noter, videor och tabulatur på nätet oftast använder B. De härledda tonerna får man genom att höja eller sänka stamtonerna ett halvt tonsteg. Höjningar markeras med kors-förtecken (#) och sänkningar med b-förtecken (b). Namnen för de härledda tonerna ändras också. Vid höjning av en stamton läggs ändelsen -iss till notnamnet. Ett höjt C blir t.ex. ett ciss (C#), ett höjt G blir ett giss (G#) osv. Ett höjt A (Aiss) uttalas "ajs" och ett höjt E (Eiss) uttalas "ejs". Vid sänkning av en stamton lägger man till ändelsen -ess. Ett sänkt B blir t.ex. ett bess (Bb). Undantag: sänkt a kallas ass och sänkt e kallas ess. Mellan stamtonerna är det antingen ett eller två halva tonsteg. Tittar man på piano nedan ser man att det finns en svart tangent mellan vissa vita tangenter. Då är det två halva tonsteg mellan dessa stamtoner (t.ex. A och B), annars är det ett halvt tonsteg (t.ex. E och F). Det gäller alltså att hålla tungan rätt i munnen när man namnger sina toner, ett sänkt F heter E (inte fess) medan ett höjt F heter fiss. Många toner har dock två namn giss/ass, fiss/gess osv. Vilket namn man väljer då spelar ingen större roll, men ska man vara korrekt gäller de tonnamn som ingår i tonarten.

Enligt stamtonerna ovan kan noteras att C dyker upp både först och sist i serien. I själva verket gäller de alla toner, tonföljden repeteras om och om igen: C D E F G A B C D E F G A B C D E F G A B C osv. Samma ton finns alltså på flera ställen eller i olika oktaver som det kallas. För att ange vilken oktav tonen tillhör använder man siffror och stora/små tonbokstäver. En oktav startar vid c-tonen och fortsätter uppåt till och med b-tonen, därefter kommer nästa oktav. Oktaverna namnges så här: 2C (subkontra-c), 1C (kontra-c), C (stora C), c (lilla eller ostrukna c), c1 (ettstrukna-c, mittonen på ett piano), c2 (tvåstrukna-c), c3 (trestrukna-c), c4 (fyrstrukna-c), c5 (femstrukna-c).

Noter

Noter: kvartsnot, åttondelsnot, sextondelsnot Noter är det idag dominerande sättet att nedteckna musik. Syftet är att kunna bevara och vidarebefordra musikaliska idéer eller stycken till andra personer. Duktiga notläsare kan till exempel kan lära sig nya stycken utan att nödvändigtvis behöva höra dem innan (även om de underlättar drastiskt) eller uppträda med noter framför sig för att slippa behöva komma ihåg alla stycken.

Noter skrivs på notrader som är ett antal vågräta linjer placerade under varandra (vanligen fem). Antingen på, eller mitt emellan notraderna, placeras noter som representerar tonerna. Deras läge i förhållande till raderna avgör tonhöjden. Varje not kan vara ihålig eller ifylld, ha ett notskaft och en eller flera flaggor. Noternas fyllning, nothuvuden och antalet flaggor bestämmer tonens rytmiska värde, dvs. hur länge tonen klingar i förhållande till taktarten. För att kunna notera pauser i musiken finns det också paustecken som motsvarar tonernas rytmiska värden. Musikstycken delas in i takter av lodräta taktstreck. Varje takt innehåller lika många slag som taktarten anger, den vanligaste takten är 4/4 - fyra fjärdedelstakt.

Notsystemet är enklast att läsa och spela från på piano och andra klaviaturer samt på alla typer av greppbaserade blåsinstrument. Något svårare är det för stränginstrumenten (svårast på gitarr) där man måste lära sig en mängd alternativa grepp för varje ton och tonkombination. Gitarrister använder därför ofta sk. tabulatur eller vanlig ackordanalys för ackord.

Tabulatur

Tabulatur (eller tablatur) är en form av notskrift som använder bokstäver och siffror. Den är dock helt skild från klassisk notskrift (se ovan). Istället för att visa vilka toner som skall spelas talar den om hur man skall placera sina fingrar på instrumentet. Tabulatur används oftast för stränginstrument med band och kallas då ofta för tab, vanligast är det för gitarr och bas. Tabulaturen kan ses som en bild av instrumentets hals om du vrider upp greppytan och dess band mot dig. Figuren nedan är ett exempel på gitarr-tabulatur och varje rad representerar en sträng på gitarren (se bakgrundsbilden på gitarrhalsen). Siffrorna på respektive sträng anger vilket band man ska trycka ner när man spelar tabulaturen från vänster till höger.
	e----|-------------------------------|-------------------------------|
	B----|-------------------------------|--------------------------5----|
	G----|-------------------------------|--------------------------4--2-|
	D----|-------------------------------|-----------------------------2-|
	A----|--------0---0---------2------2-|--------0---0---------2--------|
	E--0-|-0-1-2----2---2-2-1-0---0-0----|-0-1-2----2---2-2-1-0---0------|
	
Tabulatur. Introt till "Come as you are" med Nirvana.

Intervall

Inom musikteori benämner man avståndet i tonhöjd mellan två toner som ett intervall. Det finns olika stora intervall och de har olika namn som terser, kvinter, septima och oktav m.fl. Avståndet kan mätas i halva tonsteg och enklaste sättet att se detta är att titta på pianofigurerna nedan och räkna antalet tangenter (halva tonsteg) mellan intervallen. Glöm inte att räkna med de svarta tangenterna som ligger mellan vissa vita tangenter. En oktav är 12 halvtoner lägre eller högre än grundtonen och klingar som samma ton. Om tonen C1 höjs en oktav upprepas tonerna igen fastän en oktav högre och man får tonen C2, alltså fortfarande ett C. En stor ters är 4 halvtoner, en liten ters 3 halvtoner och en kvint är 7 halvtoner.

Kvint, ters och grundton Terser - stora och små Kvint på piano Oktav på piano Stor ters på piano

Skalor

Skalor består av ett antal toner som hänger ihop enligt speciella mönster. T ex den vanliga C-dur skalan består enbart av stamtoner. Man börjar på ett C och spelar alla 8 stamtoner i tur och ordning tills nästa C. Observera att det inte är ett halvt tonsteg mellan varje stamton. Därför blir det bara ett halvt tonsteg mellan den tredje och fjärde, respektive mellan den sjunde och åttonde tonen. För varje durskala måste man på samma sätt göra dessa halva tonhopp mellan tonerna 3-4 och 7-8. Alla andra tonsteg skall ha två halva hopp, dvs. ett helt tonsteg. Skalan börjar på den tonen som namnet innehåller. A-dur börjar på A osv. Detta medför att i t ex skalan D-dur som börjar på D, så blir andra tonen ett E. Enligt reglerna ska även avståndet mellan en durskalas andra och tredje ton vara två halvtoner. Den tredje tonen blir följaktligen ett F#. Mellan ton 3 och 4 enbart ett halvt steg till G. Man fortsätter enligt reglerna hela skalan ut och då märks att i D-dur skall F och C höjas. I t ex F-dur måste H (B) sänkas till Bb för att det ska bli ett halvt hopp mellan tonerna 3-4 och 7-8. För de vanliga molltonarterna har man istället ett halvt hopp mellan tonerna 2-3 och 7-8. Ex i G-moll blir tonerna: G A A# C D E F# G. Man kan jämföra dur- och moll- skala, t ex skillnaden mellan C-dur och C-moll. Det blir det att E sänks till Eb. I D-moll behöver inte F höjas. Musikteorin bjuder på en rad olika skalor utöver dessa grundläggande skalor.

Ackord

Ackord består av flera sammanhängande toner som spelas samtidigt. Den musik som vi lyssnar på dagligen har vissa regler för hur det ska låta och vilka toner som passar ihop. Ett durackord består av tre toner. Det är den första, tredje och femte tonerna i skalan. Dessa kallas även prim, ters och kvint. I ackordet D-dur blir det D, F# och A. D-moll blir D, F, A. C-dur består av C, E och G som låter samtidigt. I C-moll är det C, Eb och G. För ackord i de olika tonarterna kan man alltså räkna fram vilka toner som ingår. Det är viktigt att man tänker på när det ska vara hela respektive halva tonsteg. Det finns dock mänger av fler ackord än bara dur- och mollackord. Ett ex är siffror i ackordnamnen som betyder att den tonen i skalan också ska vara med. T ex G7 innehåller förutom G, H och D även ett F. Ackordet innehåller således fyra toner. C7 består av C, E, G, och Bb. Cm7 blir ett Cm med ton 7, dvs. C, Eb, G och Bb. Det finns även ackordnamn med stamton + siffra. T ex C+5 betyder att den femte tonen i skalan (G), skall höjas. Ackordet blir C, E och G#.

Tonarter

Tonarter består av ett antal ackord som musikaliskt sett hör ihop. En tonart innehåller tre olika ackord som bildas utifrån skalans första, fjärde och femte ton. I tonarten G-dur används alltså ackorden G-dur, C-dur och D-dur. I C-dur blir det ett C-dur ackord, ett F-dur ackord och ett G-dur ackord. En tonarts ackord ”låter bra” då de spelas tillsammans. De flesta av dagens populära låtar består bara av dessa, tonartens ackord, i olika kombinationer. Tonartens tre ackord har fått namnen Tonika (T), Subdominant (S) och Dominant (D). Tonikan är det ackord som bildas med skalans första ton som grundton. Subdominant bildas på den fjärde tonen och dominanten på den femte. I G-dur är alltså första tonen tonika (g i skalan), fjärde tonen subdominant (c i skalan) och femte tonen dominant (d i skalan). M h a dessa kunskaper inom musikteori kan man själv räkna ut vilka toner som ingår i alla vanliga dur- och mollskalor, samt vilka toner ackorden är uppbyggda av. Man kan även para ihop ackorden i olika tonarter. Detta är en bra grund att ha då man ska spela ett ackordinstrument.

Transponering

Låtar kan spelas i olika tonarter, dvs. sänkas eller höjas i tonhöjd. Om man vill spela en låt och inte kan alla ackorden eller har svårt att sjunga i den aktuella tonarten kan låten ”skrivas om” till andra ackord. Ofta vill man anpassa instrumentet efter en sångares mörka eller ljusa röst. Det kan även handla om att man byter tonart på låten till en annan tonart som innehåller ackord som man behärskar bättre. Detta kallas transponering och görs med hjälp av kvintcirkeln. För att transponera en låt bör man utföra följande tre punkter:

Tonart G-dur
• Bestämma vilken tonart låten är skriven i. Detta görs genom att se efter vilka förtecken låten har, t.ex. G-dur som bilden till höger visar, och ibland även vilket ackord låten slutar på.
• Räkna efter, i kvintcirkeln, hur många steg åt höger eller vänster man måste hoppa. Stegen räknas från låtens ursprungliga tonart till den tonarten man vill transponera den till.
• Flytta sedan ursprungslåtens alla ackord lika många steg i kvintcirkeln.
Musik | Om demolåtar.se | Facebook | | Disclaimer | Naviti AB | API | Admin
MinaLån.se

FB

Kolla in oss på facebook.

Ge feedback till Demolåtar.se

Sök låtar

Alla låtar

Tipsa musikvänner

Share |

Låttexter

Din text här? Lägg till låttext!