Musikteori kan ibland kännas som ett onödigt ont, men när man väl gör framsteg öppnar sig många möjligheter. Här presenteras en snabbkurs i musikteori som går igenom grunderna. Lär dig hur noter och tabulatur fungerar, vilka toner som bygger upp ackord och skalor, hur man byter tonart på en låt med hjälp av kvintcirkeln mm.
C D E F G A B(H) C
Tonen B kallas ibland H i Sverige och Tyskland medan B är mer internationellt gångbart. Det innebär att om man ska spela ackord ur svenska noter kan H förekomma medan noter, videor och tabulatur på nätet oftast använder B. De härledda tonerna får man genom att höja eller sänka stamtonerna ett halvt tonsteg. Höjningar markeras med kors-förtecken (#) och sänkningar med b-förtecken (b). Namnen för de härledda tonerna ändras också. Vid höjning av en stamton läggs ändelsen -iss till notnamnet. Ett höjt C blir t.ex. ett ciss (C#), ett höjt G blir ett giss (G#) osv. Ett höjt A (Aiss) uttalas "ajs" och ett höjt E (Eiss) uttalas "ejs". Vid sänkning av en stamton lägger man till ändelsen -ess. Ett sänkt B blir t.ex. ett bess (Bb). Undantag: sänkt a kallas ass och sänkt e kallas ess. Mellan stamtonerna är det antingen ett eller två halva tonsteg. Tittar man på piano nedan ser man att det finns en svart tangent mellan vissa vita tangenter. Då är det två halva tonsteg mellan dessa stamtoner (t.ex. A och B), annars är det ett halvt tonsteg (t.ex. E och F). Det gäller alltså att hålla tungan rätt i munnen när man namnger sina toner, ett sänkt F heter E (inte fess) medan ett höjt F heter fiss. Många toner har dock två namn giss/ass, fiss/gess osv. Vilket namn man väljer då spelar ingen större roll, men ska man vara korrekt gäller de tonnamn som ingår i tonarten.Noter skrivs på notrader som är ett antal vågräta linjer placerade under varandra (vanligen fem). Antingen på, eller mitt emellan notraderna, placeras noter som representerar tonerna. Deras läge i förhållande till raderna avgör tonhöjden. Varje not kan vara ihålig eller ifylld, ha ett notskaft och en eller flera flaggor. Noternas fyllning, nothuvuden och antalet flaggor bestämmer tonens rytmiska värde, dvs. hur länge tonen klingar i förhållande till taktarten. För att kunna notera pauser i musiken finns det också paustecken som motsvarar tonernas rytmiska värden. Musikstycken delas in i takter av lodräta taktstreck. Varje takt innehåller lika många slag som taktarten anger, den vanligaste takten är 4/4 - fyra fjärdedelstakt.
Notsystemet är enklast att läsa och spela från på piano och andra klaviaturer samt på alla typer av greppbaserade blåsinstrument. Något svårare är det för stränginstrumenten (svårast på gitarr) där man måste lära sig en mängd alternativa grepp för varje ton och tonkombination. Gitarrister använder därför ofta sk. tabulatur eller vanlig ackordanalys för ackord.
e----|-------------------------------|-------------------------------| B----|-------------------------------|--------------------------5----| G----|-------------------------------|--------------------------4--2-| D----|-------------------------------|-----------------------------2-| A----|--------0---0---------2------2-|--------0---0---------2--------| E--0-|-0-1-2----2---2-2-1-0---0-0----|-0-1-2----2---2-2-1-0---0------|Tabulatur. Introt till "Come as you are" med Nirvana.
Inom musikteori benämner man avståndet i tonhöjd mellan två toner som ett intervall. Det finns olika stora intervall och de har olika namn som terser, kvinter, septima och oktav m.fl. Avståndet kan mätas i halva tonsteg och enklaste sättet att se detta är att titta på pianofigurerna nedan och räkna antalet tangenter (halva tonsteg) mellan intervallen. Glöm inte att räkna med de svarta tangenterna som ligger mellan vissa vita tangenter. En oktav är 12 halvtoner lägre eller högre än grundtonen och klingar som samma ton. Om tonen C1 höjs en oktav upprepas tonerna igen fastän en oktav högre och man får tonen C2, alltså fortfarande ett C. En stor ters är 4 halvtoner, en liten ters 3 halvtoner och en kvint är 7 halvtoner.
Ackord består av flera sammanhängande toner som spelas samtidigt. Den musik som vi lyssnar på dagligen har vissa regler för hur det ska låta och vilka toner som passar ihop. Ett durackord består av tre toner. Det är den första, tredje och femte tonerna i skalan. Dessa kallas även prim, ters och kvint. I ackordet D-dur blir det D, F# och A. D-moll blir D, F, A. C-dur består av C, E och G som låter samtidigt. I C-moll är det C, Eb och G. För ackord i de olika tonarterna kan man alltså räkna fram vilka toner som ingår. Det är viktigt att man tänker på när det ska vara hela respektive halva tonsteg. Det finns dock mänger av fler ackord än bara dur- och mollackord. Ett ex är siffror i ackordnamnen som betyder att den tonen i skalan också ska vara med. T ex G7 innehåller förutom G, H och D även ett F. Ackordet innehåller således fyra toner. C7 består av C, E, G, och Bb. Cm7 blir ett Cm med ton 7, dvs. C, Eb, G och Bb. Det finns även ackordnamn med stamton + siffra. T ex C+5 betyder att den femte tonen i skalan (G), skall höjas. Ackordet blir C, E och G#.
Tonarter består av ett antal ackord som musikaliskt sett hör ihop. En tonart innehåller tre olika ackord som bildas utifrån skalans första, fjärde och femte ton. I tonarten G-dur används alltså ackorden G-dur, C-dur och D-dur. I C-dur blir det ett C-dur ackord, ett F-dur ackord och ett G-dur ackord. En tonarts ackord ”låter bra” då de spelas tillsammans. De flesta av dagens populära låtar består bara av dessa, tonartens ackord, i olika kombinationer. Tonartens tre ackord har fått namnen Tonika (T), Subdominant (S) och Dominant (D). Tonikan är det ackord som bildas med skalans första ton som grundton. Subdominant bildas på den fjärde tonen och dominanten på den femte. I G-dur är alltså första tonen tonika (g i skalan), fjärde tonen subdominant (c i skalan) och femte tonen dominant (d i skalan). M h a dessa kunskaper inom musikteori kan man själv räkna ut vilka toner som ingår i alla vanliga dur- och mollskalor, samt vilka toner ackorden är uppbyggda av. Man kan även para ihop ackorden i olika tonarter. Detta är en bra grund att ha då man ska spela ett ackordinstrument.